37 år i förskolan och skolan. För egen del började jag på förskola när jag var tre år. Det var en gul länga med 4 avdelningar i en förort i Göteborg. Doften av torkskåpsluft, mina fröknars frisyrer, terrängen och träden på gården, lekrummen och måltiderna är något jag minns som om det vore igår. För att inte säga de inplastade boksidorna och när vi fick dra lapp i almanackan. Jag minns hur vi gömde oss för att leka det förbjudna, det som vuxna inte tyckte om. Jag minns också rädslan om fel fröken skulle ertappa oss. För det var så, det berodde på vem som jobbade. Hade man tur var det Paulina eller Peter. Hade man otur var det inte Paulina eller Peter.
Jag lovade mig själv tidigt att bli ”en annan slags vuxen” när jag blev stor. En vuxen som alltid tror det bästa om barn. En fröken som skojar tillbaka och inte bara ”säger till” hela tiden. En man får krypa upp i knät på. Jag har alltid vetat att det är barns rättigheter jag velat arbeta med.
Min erfarenhetsbank
Min resa började som timvikarie. 18 år i en fjärdeklass under tre veckor. Jag klarade det förvånansvärt bra. Hur kunde det vara så kul att tjäna pengar? Jag provade mig fram och märkte att jag hade fallenhet för att nå eleverna. Jag var ensam dagbarnvårdare ett tag i lokal. Jag både handlade, lagade maten och hade barnen med mig. Vi var ett gött gäng – jag och barnen. Jag gick vidare till att starta upp en provisorisk förskola med de allra yngsta och fick arbeta hårt med anknytning och samverkan. Sedan följde 10 år av arbete i förskola, skola, på fritids.
Den traditionella lydnadskulturen
Jag förundrades tidigt av makt mellan barn och vuxna. Hur den aldrig ifrågasattes och asymmetrin i det relationella mötet. Hur lite vuxna lyssnade eller satte sig in i barns världar. Och närheten, omsorgen…vart var den? Varför ville ingen leka? Varför pratades det bara med barnen när de skulle tillrättavisas? Varför sa ingen ifrån över den där vuxne som barnen verkade skraja för? Eller var det jag som inte förstod? Var det jag som var en sämre ledare utan auktoritet? Jag kände då att jag var tvungen att fråga experterna och började läsa på Göteborgs universitet.
Akademiska studier
När jag började läsa på Göteborgs universitet föll många bitar på plats för mig. Jag fick äntligen legitimitet, begrepp på saker jag tänkt och gjort. Omsorgsetik, makt, interkulturella perspektiv, ledarskap och samverkan var mina favoritämnen. Jag fick en helt annan grund att stå på teoretiskt. Det var verkligen häftigt att komma med 18 års erfarenhet och få teoretisera den och förstå att mitt förhållningssätt, min barnsyn och mina tankar kring lek som många gånger mött ett motstånd, vilade på vetenskaplig grund.
Andra influenser
Jag tog en avstickare i några år där jag arbetade på Kriminalvården, utbildade mig till samordnare på Rädda barnen och föreläste om trauma och kris hos barn som flytt krig. Jag var även engagerad i samtyckeslagens etablering och aktiv som folkbildare på min plattform på sociala medier.
Efter flera år som engagerad i förskolefrågor, ideella föreningar som rör barnrätt och social hållbarhet är jag nu så inspirerad att möta er kollegor för samtal, handledning och idéutbyte.
En vilja att utmana rådande normer
Min drivkraft är att göra saker talbara som rör barns liv på institution. Jag vill bjuda in barnen mer, dokumentera vad de uttrycker både verbalt och icke verbalt. Jag vill erbjuda delaktighet och inflytande på riktigt – och samtycke. Jag vill att förskolan ska vara rättssäker för alla barn, där de får ha tolkningsföreträde i sina lekar och tankar. Jag vill våga prata med barn om svåra saker som de funderar på. Det är ett tämligen provokativt synsätt, men det är helt i enlighet med vad som skrivs fram i både Barnkonventionen och förskolans styrdokument (Läroplanen för förskolan. 2017)
Förskolan är på många håll en hårt ansatt verksamhet med knappa resurser, men jag är alldeles säker på att med kunskap kommer handlingskraft, glädje och framåtanda. En möjlighet att göra stor skillnad i barnens liv – här och nu. Men givetvis också på sikt. Drömmen är att alla barn ska längta till förskolan när de går och lägger sig på kvällen. Och att det ska finnas ett barnombud på varje enhet precis som det finns fackombud på våra arbetsplatser.
